Ser ni utväxten? Nästa fredag har jag bokat tid och jag kan knappt vänta. Jag avskyr att se sunkig ut i håret! Från ytligt till något annat. Jag funderar mycket kring vad som konstituerar en god vän och vilka jag kallar för vänner omkring mig. Just nu känner jag mig lyckligt lottad, de jag räknar som mina vänner är omtänksamma, pålitliga, roliga och allmänt älskvärda. Däremot finns det individer som jag kallat för vänner men som saknat någon eller några av de nämnda egenskaperna. Ändå finner jag mig sakna dem ibland, trots alla svek och intriger. Vad är det då jag saknar, undrar jag. Jag avskriver det hela som fånig sentimentalitet och ett såsigt omdöme.
3 kommentarer:
Det måste ju ändå vara så att det finns något där som gjorde att man blev vänner från början, right? Och det är ju det man saknar, oavsett vad som sedan hänt... Jag vet ju, för jag försöker själv storstäda i bekantskapskretsen. Jag orkar inte med alla självupptagna och självömkande puckon som slukar så mycket mer energi än de ger... men det är svårt.
Så är det nog. Du är klok du.. Jag är så glad och tacksam över att jag har en så härlig och energiGIVANDE vän som du! Kram!
Jag gör så gott jag kan vännen! Tack för att du finns!
Skicka en kommentar