När jag kom hem var jag så speedad på socker och allmänna euforikänslor att jag bestämde mig för att varva ner genom att jogga. Som om jag någonsin joggat. Nix. Aldrig. In my dreams. Hela fem minuter höll jag, sedan dök allsköns symptom upp som gjorde det mycket jobbigt och obehagligt att fortsätta. Som det där med att hela kroppen bara kollapsade. Hmm, vilket skräptillstånd min kropp befinner sig i! Nåja, jag fullföljde så pass att jag gick en halvtimmes runda i alla fall. Klen tröst för mitt tidigare nederlag, men jag orkade inte annat. Till råga på allt hade jag glömt mina träningsbyxor i Lund så jag fick rycka tag i ett par vanliga shorts i stället. Undrar om jag glömde byxorna undermedvetet? Det är nästan bud på det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar