Födelsedagsbryderier: tårtor.

Min underbart hjälpsamma vän Nina och jag har ett uppdrag. Det är nämligen så att i helgen ska Erik och Marcus fira sina födelsedagar gemensamt och min söta make har uttryckt en bestämd önskan om att få en tårta med bild på båda herrarna. Det är detta som ställer till lite problem. Dels är det svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en bild på dem tillsammans där de båda ser "normala" ut (dvs. inte gör några konstiga miner, vänder sig bort eller blundar) och dels verkar det inte gå att bara beställa en tryckt bild på marsipan någonstans i hela staden. Nina har dock börjat dra i lite trådar för att det ändå ska hända. Om inte annat får jag köpa en sabla tårta också, vilket verkar vara den stora haken i projektet. På lördag, då festen kommer ske, ska jag och Fru K ställa oss och baka så det står härliga till. Vi hoppas kunna prestera något åt det här hållet (också på beställning av Erik ska det vara massor av godis på tårtan):



Hur det går får ni nog se vad det lider..

Nina, vad tycker du om ambitionsnivån?!

Aj aj aj Per, vad har du gjort med min syster?!

Japp, Móni sitter alltså och kör den här mojängen. Nog för att hon pluggar till miljöinspektör, men inte behöver man inspektera sådär noga var maten kommer ifrån..? Det är Mónis pojkvän Per och familj som får lite hjälp på ägorna öster om Lund.

Tripp, trapp, trull..

I mitten, en blandning av båda. Vem har jag fått mest av?

Klart att pappa också ska ha en kram!

Mamma och jag, morgontrötta och osminkade..

Helg i Lund för att röja i lägenheten.

Mamma och pappa väckte oss halv åtta genom att ringa på dörren. De kom raka spåret från färjan i Trelleborg, från sin femveckors semester i Europa. Det var mysigt att få träffa dem igen, lyssna på historier från deras semester och titta på bilder. En av de roligaste sakerna de berättade var att de ordnat internet, laptop, skype och email åt mormor och morfar och lärt den senare hur man gör. Jag är så glad för detta innebär att även jag som är så slö att skriva vanliga brev kommer att kunna ha kontakt med dem, något som jag saknat. Den tråkigaste nyheten var att mormors Alzheimers blivit sämre följt av att mamma och pappa blev överfallna vid ett rödljus i Tjeckien och fått bildörren insparkad, men som tur var blev det bara materiella skador. Senare idag efter att Viktor åkt vidare var Moni och Per här och hjälpte oss tömma källaren på sådant vi inte vill ha med oss upp, bland annat en liten tv, dvd-spelare, video, en gammal datorskärm och en massa kablar. Hoppas de hittar något de vill ha eller kan sälja!